Naggenträff
I helgen har alla mina syskon och jag och våra stora familjer haft årets syskonträff. Det är enda gången på hela året vi kan ses alla samtidigt, och för mig är den helgen helig. Varje år är någon ny med - endera i form av bebis eller så i form av ny kille/tjej. I år hade vi tre nya killar med oss: lille Linus som precis fyllt ett, min brorsdotters andra lille son. Söt som socker såklart, och han tog tillställningen med fattning. Sen var det två lite äldre killar: min Paulas Johan och min systerdotter Julias pojkvän Lukas. Lite skrämmande att komma in i en så stor familj, men jag tror de klarade pärsen rätt bra ;-)
Självklart skuggades helgen av det hemska som hände i Norge, man ska väl vara en sten för att lämnas oberörd av nåt sånt. Idag klockan tolv ska jag och barnen hålla en tyst minut för alla som mördades av den där ensamme galningen Breivik. Jag hoppas innerligen att han inte får ha häktingsförhandlingarna med öppna dörrar, han vill inget hellre än "glänsa" med det fruktansvärda han gjort. Helst i uniform var det senaste jag hörde. Man blir ju illamående.
Men, trots allt, vi hade en jättefin dag och kväll och natt (för en del då...) ändå.
När alla (trettio!) hade kommit körde vi igång med några lekar, som vanligt var det min Filip som stod för dem. Varje år nya lekar, och i år inte alls lika många mygg och knott som vi var väldigt glada över att slippa!
Här förbereder vi oss och får instruktioner av Filip, tre lag blev vi:
Här är det Emilia, Frida, Håkan och Rickard som ska välja ut några "viktiga" verktyg inför ett hemligt uppdrag som skulle utföras gruppvis:
Och här står Johan, Linn, Anna och Julia inför samma uppgift:
Jag med två av mina bröder; Lars-Åke och Per-Arne:
Uppgiften var att skala en potatis med de verktyg laget valt och få den längsta skalbiet. Här är det Rickard som visar upp lag tre´s skal. Vilket lag som vann? Mitt såklart :-) eftersom jag valde en häftpistol så vi kunde häfta ihop skalen!
Minstingen Linus:
Per har precis snurrat huvudet mot pinnen..:
Vi lekte fler lekar också och hade galet roligt, jag tror momma hade roligast för hon hade hedersplatsen på en skön stol där hon kunde "njuta" av sina avkommors färdigheter ;-) Hela helgen hade hon en tröja på sig som det stod "I love my family" på. Gullemamma! Såklart saknar vi alltid pappa när vi är i Naggen, men vi hedrar hans minne genom att prata om honom och allt tokigt och roligt han hade för sig. Som att ha fiskar i källaren när det var översvämningar på våren. Eller som när han höll på att elda upp uthuset av misstag. Kärleksfulla minnen som är lätta att skratta åt.
Efter allt lekande blev vi såklart hungriga, här är Filip i gång med att fixa revbensspjäll:
Som tur var hade Malla och Håkan köpt ett megapartytält, för lagom till maten kom störtregnet på ovälkommet besök. SOM det regnade!!! Men vi satt soms agt skyddade i partytältet och njöt av all god mat :-)
Lyckat nog var det återvändarträff i Naggen samma dag som vi var där, så vi gick fram både på dagen (med alla barn) och på kvällen när det var dans. Träffade några gamla vänner som jag inte sett på... tja, 15-20 år! Väldigt roligt, men samtidigt sorgligt att tiden går så rasande fort.
Så i går kom vi hem, lite trötta och möra - precis som det ska vara. Jag, momma, Malla och Paula for på tutbingo men den här gången blev det ingen vinst. Jag har ju blitt lite bortskämd med att vinna så det var ju trist. Bättre lycka nästa gång :-)
Och i dag har jag lite höstkänsla: Filip jobbar första dan efter semestern och både Paula och Becka börjar sina sommarjobb. Så det är "bara" jag och småtjejerna hemma nu på dagarna, känns allt lite ovant. Hoppas mina tre arbetare får en bra förstadag!
Nu ska vi åka in till Ånge och äta glass. För det är faktiskt sommar än, även om jobb och väder kommer lite i vägen...
Självklart skuggades helgen av det hemska som hände i Norge, man ska väl vara en sten för att lämnas oberörd av nåt sånt. Idag klockan tolv ska jag och barnen hålla en tyst minut för alla som mördades av den där ensamme galningen Breivik. Jag hoppas innerligen att han inte får ha häktingsförhandlingarna med öppna dörrar, han vill inget hellre än "glänsa" med det fruktansvärda han gjort. Helst i uniform var det senaste jag hörde. Man blir ju illamående.
Men, trots allt, vi hade en jättefin dag och kväll och natt (för en del då...) ändå.
När alla (trettio!) hade kommit körde vi igång med några lekar, som vanligt var det min Filip som stod för dem. Varje år nya lekar, och i år inte alls lika många mygg och knott som vi var väldigt glada över att slippa!
Här förbereder vi oss och får instruktioner av Filip, tre lag blev vi:
Här är det Emilia, Frida, Håkan och Rickard som ska välja ut några "viktiga" verktyg inför ett hemligt uppdrag som skulle utföras gruppvis:
Och här står Johan, Linn, Anna och Julia inför samma uppgift:
Jag med två av mina bröder; Lars-Åke och Per-Arne:
Uppgiften var att skala en potatis med de verktyg laget valt och få den längsta skalbiet. Här är det Rickard som visar upp lag tre´s skal. Vilket lag som vann? Mitt såklart :-) eftersom jag valde en häftpistol så vi kunde häfta ihop skalen!
Minstingen Linus:
Per har precis snurrat huvudet mot pinnen..:
Vi lekte fler lekar också och hade galet roligt, jag tror momma hade roligast för hon hade hedersplatsen på en skön stol där hon kunde "njuta" av sina avkommors färdigheter ;-) Hela helgen hade hon en tröja på sig som det stod "I love my family" på. Gullemamma! Såklart saknar vi alltid pappa när vi är i Naggen, men vi hedrar hans minne genom att prata om honom och allt tokigt och roligt han hade för sig. Som att ha fiskar i källaren när det var översvämningar på våren. Eller som när han höll på att elda upp uthuset av misstag. Kärleksfulla minnen som är lätta att skratta åt.
Efter allt lekande blev vi såklart hungriga, här är Filip i gång med att fixa revbensspjäll:
Som tur var hade Malla och Håkan köpt ett megapartytält, för lagom till maten kom störtregnet på ovälkommet besök. SOM det regnade!!! Men vi satt soms agt skyddade i partytältet och njöt av all god mat :-)
Lyckat nog var det återvändarträff i Naggen samma dag som vi var där, så vi gick fram både på dagen (med alla barn) och på kvällen när det var dans. Träffade några gamla vänner som jag inte sett på... tja, 15-20 år! Väldigt roligt, men samtidigt sorgligt att tiden går så rasande fort.
Så i går kom vi hem, lite trötta och möra - precis som det ska vara. Jag, momma, Malla och Paula for på tutbingo men den här gången blev det ingen vinst. Jag har ju blitt lite bortskämd med att vinna så det var ju trist. Bättre lycka nästa gång :-)
Och i dag har jag lite höstkänsla: Filip jobbar första dan efter semestern och både Paula och Becka börjar sina sommarjobb. Så det är "bara" jag och småtjejerna hemma nu på dagarna, känns allt lite ovant. Hoppas mina tre arbetare får en bra förstadag!
Nu ska vi åka in till Ånge och äta glass. För det är faktiskt sommar än, även om jobb och väder kommer lite i vägen...
Kommentarer
Trackback
