... 2011-04-13
Det kan verka helt perfekt: solen strålar, fåglarna kvittrar näst intill hysteriskt, Mollis har fångat sin allra första råtta och är stolt med svansen yvig och bär den högt, högt. Barnen leker sig trötta ute, det som gömts under snön börjar spira och gro, svanarna flyger lågt över Ljungan och är vårförälskade och sjunger ut sin glädje. Nätterna blir kortare och kortare. Kurserna på skolan klaras av en efter en och jag kan packa undan kursbok efter kursbok, sommaren närmar sig och med den en tre månaders ledighet, alla är friska och äldstingen fyller tjugo om några dagar.
Men. I morgon ska jag på lilla Nikes begravning. Det överskuggar allt just nu, tänk att en familj ska behöva begrava sitt lilla barn. Så när jag går omkring här med allt det här fina, alla dessa glada vårbarn i alla åldrar omkring mig så går tankarna hela tiden till Jannika och hennes fina familj och hur hon och de har det nu. Varför måste livet fara så hårt fram ibland? Varför, varför måste små barn dö?
:-(
Kommentarer till inlägget:
2011-04-13 17:55:42 - Kristina, [email protected]
2011-04-13 18:42:30 - Stilla
kram!
2011-04-13 20:12:33 - Lua, [email protected], www.lua-filosoferar.blogspot.com
2011-04-13 21:36:54 - Nancy
2011-04-13 23:39:47
Det blir svårt att sova i natt. Jag undrar hur Jannika har det...
Era ord värmer fint i hjärtat. Jag kan inte tänka mig hur det blir i morgon. Det är en helt omöjlig tanke.
Nancy, jag lovar att ha dig med mig. Jag har många av mina vänner med mig i morgon. Det känns fint.
Kram!
2011-04-14 08:32:40
/Päivi
2011-04-14 10:06:01 - Fjällmor, [email protected], vidvedspisen.wordpress.com
Tanken går inte att tänka
Ändå är Jannika och hennes familj där
i det obeskrivliga
Sänder all styrka och kärlek
Varmaste kramen