sexbarnsmamma

I morse fick en av arbetssmitarna jag berättade om i förra inlägget - TIger - tillfälle att bättra på sin image men nej då, det tillfället tog han icke. Jag och Frida gick ner för att tvätta i morse och då sprang vår ovälkomne inneboende Råttis tvärs över golvet, mitt framför oss. Vrålandes som en... ja, vrålapa, kutade jag upp för trapporna och vrålade (!) till Filip: "råttan är kvaaar! ta bort den!!!" vilket såklart först måste besvaras med en hel massa fliningar och gliringar innan han tog Tiger under armen och gick ner. När han satte Tiger på golvet sprang Råttis helt fräckt förbi honom inte mindre än tre gånger och vad gjorde då Tiger? Ja, inte levde han upp till sitt namn utan han gäspade, lade sig ner och halvslöt ögonen! Sicken en, va?!? Sen avslutade han med att gå till dörren och vilja ut. Ja, jag säger då det... Själv satt jag i tryggt förvar i köket vid datorn och Oline kom upp småbedrövad och deklarerade att pappa skulle slå ihjäl råttan. Men. Som den obotliga djurvän jag är sa jag till Oline att det bästa nog var att jaga ut Råttis igen, och hon skyndade sig ner till resten av gänget (hela, halva familjen var där för att skåda den råtta som gjorde mamma så roligt hysterisk...) och meddelade min önskan. Så de jagade helt enkelt ut Råttis genom dörren vilket gick väldigt bra med skurkäppen som förlängd arm. Fint så, alla nöjda. När jag efter ett par timmar skulle gå ut och hänga tvätt så sitter Råttis så fint på uteplatsen och liksom LEEER mot mig och jag? Illskriker så där som i serietidningar vilket såklart får Råttis att ila iväg bakom en blomkruka. Så nu stampar jag hårt i golvet när jag går där och berättar HÖGT för Råttis att jag är där. Så vi slipper mötas mer. Hoppas jag.

Förutom denna traumatiska början på dagen har den tropiska värmen äntligen kommit och för min del får den gärna stanna länge, länge. En helt underbar dag, jag kan inte få nog av sommaren och hoppas tiden kommer att gå sakta nu. Simskolan har börjat också, igår var det inskrivning och idag var första märkestagardagen. Oline kirrade simborgarmärket men Alice och Miranda tyckte det var lite för kallt för att simma så mycket (sjutton halvdana grader) men Frida låg i som en säl hela tiden och njöt. De måste ha en annan sorts känsel hon och Oline... Det enda jag tycker är trist med simskolan är att det blivit så dyrt: 300 per barn, vilket jag tror gör att många kids inte kan gå simskolan helt enkelt för att det blir för dyrt. Det är synd om simkunskaper ska bli en klassfråga, alla borde ha möjlighet att få gå simskolan. När storbarna gick kostade det 75 kronor per barn om jag inte minns fel, så ökningen på sex-åtta år är ganska kraftig, minst sagt. Att kunna simma kan faktiskt vara skilland på liv och död.

En annan trist sak är att Becka skulle åka ner på Peace and Love-festivalen i Borlänge idag, jag och Filip skulle skjutsa henne och passa på att våldgästa Mona i Gävle, men tyvärr kom ingen biljett. Becka beställde biljetten på nätet av en kille och som tur var använde hon sig av internetgirot annars har hon varit närapå 3000 kronor fattigare nu. Men nu blir hon som sagt hemma, hon verkar inte alltför deppad över det. Sommaren är lång, det är många festivaler och upplevelser som lurar bak´ hörnet.

Nej, nu är det jag som ska ta tillvara på den här tropiska kvällen och förnatten. En liten sommardrink på bron, vifta på tårna och lagra det här ljuvliga till kommande vinterdagar får det bli. Får se om jag får sällis av Filip och Paula, men Paula verkar ha myst till sig till en film. Filip håller på att grejsar med båten och fiskegrejerna för de två, han och Paula, ska visst ut på sjön i morgon. Livet känns rätt fint.