En ny dag.
Vargtimmen är värst, skriver Jannika. Jag blir nästan galen av sorg när jag tänker på hur det ska vara att vakna i vargtimmen och sakna sitt döda barn. Det är en omöjlig tanke och ändå så verklig för en familj som mist sitt barn.
När jag tittar på Oline, som är lika gammal som Nike, och tänker på hur det skulle vara att mista henne så som Jannika miste sin flicka gungar marken under mig. Hur är det möjligt att något sånt kan få hända? Mina tre minsta flickor har blivit överösta med kramar de senaste dagarna, som om de kramarna på något vis kunde nå fram till Nike och väcka upp henne igen. Nog har jag sett att de undrat lite över min plötsliga kärleksbombning, kanske har de till och med suckat lite när jag ska komma och kramas mitt i en viktig lek men det har jag blundat för.
Jag är så enormt tacksam för det jag har, det har jag alltid varit. Men det här som hänt har ändå ställt allt på sin spets, det ger en helt ny klarsynthet kring vad att vara tacksam innebär. Man vet inte om familjen är densamma på kvällen när man lägger sig som den var på morgonen när man vaknar. Man vet inte om det kommer att stå en säng tom när det är dags att krama godnatt. Man vet inte om det blir några fler födelsedagar att fira. Ingenting vet man, bara det man har just idag. Just nu. Vi är alltför många som planerar livet i "sen", först ska man plugga, sen jobba, sen spara pengar, sen resa bort, sen köpa dittan, sen sen sen... Och medan vi fokuserar på allt det här som ska göras sen rinner dagarna iväg, dagar då vi knappt hinner med att verkligen VARA med våra barn. För vi har så mycket vi måste göra så att vi kan vara med dem sen.
Ja, det blir en ny dag. Hur många dagar får man? Och vad fyller vi dem med?
jag finns inom dej alltid
Du har min röst
den finns i dej
den kan du höra när du vill
Du har mitt ansikte
min kropp
Jag finns i dej
Du kan ta fram mej när du vill
Allt som finns kvar av mej
är inom dej
Så vi är jämt tillsammans.
(Barbro Lindgren)
Till alla er som redan satt in en slant till familjen: TACK från hela mitt hjärta! Kanske kan vi hjälpa Nikes tre syskon och föräldrar, kanske kan de få läka såren tillsammans i några månader genom våra gemensamma bidrag. Ett litet bidrag, bara en tjuga eller femtiolapp, kan göra skillnad. Kanske barnen vill avstå sin veckopeng? Genom att ge en liten del av det man har själv kan man göra en stor skillnad. Och i slutet på månaden kan vi underlätta livet en aningens aning för Jannika och hennes familj. Den tanken värmer i hjärtat.
Clearnr: 7815 Kontonummer: 1115971, Swedbank
Läste om detta vid läggningsdags och blev förkrossad. MrM har just haft en i en lång rad av sjukdomar, med en crp på 250 åkte vi på remiss in till Astrid Lindgren i fredags. Det är bra nu, men igår när jag läste detta så kunde jag inte sova. Gick först in till MrM och stod och tittade på honom länge och la en hand på hans kropp för att känna hans andetag. Sedan när han vaknade till så tog jag in honom till oss mot vår rutin, först då kunde jag komma till ro och låg och såg på honom länge.
Det som hänt din vän Jannika är oförståeligt och jag kommer att sätta in ett belopp motsvarande mars månadslön.
Kramar till dig och din familj och via dig även till Jannika m familj.
Kärlek från Lisa, Måns mamma.
Hej Lisa!
Jag hoppas goa mr M snart blir frisk, jag förstår och känner igen din känsla.
Din generositet överväldigar. Jag kan bara säga tack. Du har ett hjärta av guld.
Kram!
Hej!
Mitt hjärta gick sönder när jag läste vad som drabbat Jannika och hennes familj. Det är svårt att förstå att något sådant kan drabba ett litet barn. När den största sorgen som kan drabba en människa inträffat så är pengar det sista man ska behöva oroa sig över. Jag för självklart över en peng. Jag är mamma till en 8 månaders liten dotter, Lilly, och jag kan säga att jag har kramat henne extra mycket idag. Det var svårt att lämna hennes sida när hon nu somnat för natten.
Väldigt fint av dig att samla in pengar!!!
Skickar all värme och kraft jag bara kan till Jannika med familj.
Kramar
Lina Olsson
Hej Mia! Har läst Anna Wahlgrens forum och beundrat med vilket tålamod och klokhet många får vägledning och hjälp. Önskar att något sådant funnits när mina barn var små! När jag nu läst vilken ofattbar katastrof som drabbat Jannika och hennes familj så känns det alldeles självklart att sätta in pengar på kontot.
Varma hälsningar Annika
Lina och Annika, tack för era fina ord! Det är verkligen värmande med den här människokärleken.
Kram och tack å familjens vägnar.
Mia
