Minnet blev hemma...
Äh, var irriterad jag kan bli på mitt arma minne som bara låter bli att samarbeta... Jag och Oline tog med oss Cera ut i skogen, härligt frostigt och lite skymning och kameran i högsta hugg. MEEEN kameraminnet hemma då. Så kameran fick hänga på magen som ett tungt halssmycke och alla fina foton blev oknäppta. Knäppt! Nu blev det inte så lång prommis för Cera hörde nåt i skogen, morrade och ställde sig och glodde in i skogen och då tyckte jag och Oline att det var lika bra att gå hemåt ;-) Respekt men inte rädsla är väl vettigt i skogen.
Skönt var det att komma hem och få tända lite ljus och värma tårna.
Messade med sonen också, besviken var han för han hade förlorat denna sin första boxningmatch. Fem poäng i från, för mig låter det som på gränsen. Han klarade iallafall diplomgränsen med råge, så nu tror jag det är fritt fram för honom att boxas på :-) Jag är galet stolt över honom, nästa gång ska jag sitta och kolla på om nerverna pallar för det. Boxning är ju inte precis schack...
Nu väntar en skön lördagkväll med gomat och senare Så mycket bättre. Sovit middag har jag gjort också så jag ska orka hålla mig vaken längre än till nio..;-)
Skönt var det att komma hem och få tända lite ljus och värma tårna.
Messade med sonen också, besviken var han för han hade förlorat denna sin första boxningmatch. Fem poäng i från, för mig låter det som på gränsen. Han klarade iallafall diplomgränsen med råge, så nu tror jag det är fritt fram för honom att boxas på :-) Jag är galet stolt över honom, nästa gång ska jag sitta och kolla på om nerverna pallar för det. Boxning är ju inte precis schack...
Nu väntar en skön lördagkväll med gomat och senare Så mycket bättre. Sovit middag har jag gjort också så jag ska orka hålla mig vaken längre än till nio..;-)
Kommentarer
Trackback
