Utmattad?
Helg igen dårå. Fredag måste vara veckans absolut bästa dag, en hel helg kvar och alla lediga. Sen har jag ju med åren lärt mig att gilla söndagar också, kan inte förklara varför. Känner mig lite som I-or just på söndagar. Och söndagen som kommer hoppas jag att vi är klara med omflyttning av rum och adventsstädning. Tänk att vi alltid ska komma på att göra allting liksom samtidigt...
Kanske skulle jag bara ligga ner som en dö sill och pilla mig i naveln? Var till tant doktorn i veckan då min hjärtklappning slog alla rekord, men min tant doktor trodde att jag är utmattad. Hm, för mig är utmattad nån som har sprungit typ en mil eller mer och stupar på mållinjen och kräks av ja, just utmattning. Men hon förklarade så pedagogiskt och fint att utmattad kan man var under flera års tid - om man hela tiden tutar och kör, tutar och kör utan att lyssna på kroppen när den säger BROMSA BROMSA. Och jo, det låter ju lite som jag det då. Men problemet är ju när man gör saker man tycker är så himla kul hela tiden - vad ska jag då bromsa liksom? Och det var just det hon sa var det tyyypiska för utmattade människor - de har helt enkelt för roligt för sitt eget bästa! Och jag skulle absolut icke en sekund bland ihop utattad med deprimerad (för DET är jag då rakt inte alls, hade hon sagt det hade jag gått därifrån!).
Ja, vad vet jag. Kanske är jag utmattad eller har varit. Jag vet inte. Men jag måste liksom leva mitt liv som det är. Och att plugga kräver ju sin kvinna, det är svårt att bara slarva bort det. Inte kan jag välja bort familjen heller. Inte djuren. Kanske städningen då. Men näe, då skulle jag inte heller må bra.
Men just nu känner jag mig ALLT annat än utmattad. Snarare helmättad - har ätit så magen står i fyra hörn. Entrecote, hemgjord bea och till det blomkålsmos. Allt serverata av darlingen. Mums filibaba. Och nu jäser vi i soffan till Idol, än så länge imponerar ingen av dem.
Kanske är de lite utmattade de också vid det här laget ;-)
