sexbarnsmamma

Jag skulle vilja ha såna där snygga stövlar med klack - lång blir man, fin hållning och så låter det så fint; klick, klack, klick, klack, när man går. Så jag är INTE avundsjuk när jag säger att har man så fina skor och är så snygg så för bövelen! kan man väl också visa lite respekt!!! Jag blir så galet less på respektlösa människor, och lite förvånad. Det här har jag ältat förut en gång på bloggen men det hjälps inte, jag måste få gnälla lite ikväll också.

Alltså: folk som klampar - och jag menar verkligen KLAMPAR à la elefant - in på föreläsningar fem minuter (eller mer) efter att de börjat. Jag är inte så felfri att jag aldrig kommer sent själv, men om jag gör det så ser jag till att försiktigt smyga mig in för att inte störa vare sig föreläsare eller studenter.

Sen det här jäkla surrandet som pågår under föreläsningar. GAAAH, kan man inte surra innan eller efter? Eller varför inte fråga själva föreläsaren om man inte hänger med? Och alla som faktiskt nästan reser sig och GÅR innan själva föreläsningen är slut, så fort den som föreläser med det minsta lilla antyder att det är snart - SNART - slut för dagen. Jisses, har man suttit i två, tre eller ännu fler timmar kan man väl sitta till det verkligen är slut?

Och som grädde på moset: tågresan hem, huvudvärk och galet trött efter att ha lyssnat på en av de svåraste föreläsningarna ever så väljer jag tyst vagn. HA! HUR svårt är det att välja nån annan plats på hela, långa tåget om man måste sitta och prata älgjakt och ha skoj? Varför tänker man ens på att välja tyst vagn då? Mutter, mutter...

Fast. Det är ju egentligen värdsliga problem det här. I-landsproblem utan dess like. Men brist på respekt är grymt trist. Tycker jag då. Gnällfia som jag är...