Man tror inte det är sant...
En video florerar på facebook där en liten tvåårig kinesisk flicka blir överkörd och folk bryr sig inte! De går förbi henne där hon ligger och vrider sig i plågor, en bil till och med kör över henne igen. Har tittat på filmen med en hand över ögonen för jag klarar inte riktigt av den dolda ondskan, bristen på empati. Så galet fruktansvärt så det finns inte ord, därför tänker jag heller inte lägga ut länken på filmen här för den var faktiskt för hemsk för mig.
Så har vi då Ganna som jag skrev om i förra inlägget - en 91-årig dödssjuk kvinna ska sättas på ett flyg och lämnas åt sitt öde i sitt hemland "bara för att reglerna ser ut såna". Och det är här - i "fina, duktiga" Sverige. Nu verkar Europadomstolen ha insett det fullkomligt absurda i den här "idén" att de faktiskt satt stopp för det, men det är tack vare den starka folkopinionen. Hur många liknande fall hör vi INTE talas om, hur många är det som inte har nån som för deras talan? Migrationspolitiken är ett skämt och jag skäms över hur vi i rika norr behandlar de som bäst behöver vår hjälp.
Som ett slag i magen har nyheterna rapporterat om en fyraårig pojke i Ljungby som mördats alldeles utanför sitt hem. För mig och oss här i vår lilla by blev det än mer nära eftersom den lille gossen bott här, gått på dagis här och lekt med våra barn. Det går inte att ta in och förstå att sånt här kan hända och tragedin blir tusenfalt större om det är så att det är andra barn som varit inblandade i pojkens död.
Mitt inlägg idag är dystert.
Ibland är verkligheten värre än dikten.
:-(
Du skriver så gripande Mia. Det är helt fruktansvärt och helt oförståeligt det som skett. Jag tittade med sorg på det hemska klippet om den lilla flickan. Har sällan sett sådan iskyla, sådan nonchalans. Det var totalt vidrigt. Jag satt med min egen lilla tvååriga flicka i famnen länge, länge efteråt.
Det tråkiga är också att media nästan bara rapporterar om hemska saker. Varje dag händer mångdubbelt fler underbara, fina, kärleksfulla saker, men det är inte intressant att skriva om. Det säljer inga lösnummer... Och jag förstår ärligt talat inte varför man vill skicka runt såna där läskiga filmer och bilder på facebook... Inte för att man ska blunda för verkligheten, men ofta känns det som om vi faktiskt stirrar oss blinda på det hemska och blundar för det som är vackert.
Fast det är klart att det räcker med EN hemskhet för att det ska vara en för mycket...
Kramar!
Tack Nancy <3 Jag känner som du - jag vill bara hålla om och rädda mina barn från den här onda världen :-(
Stilla, visst är det så att tidningarna vinklar och väljer men det känns som att världen blivit råare, mer egoistisk. Det går liksom inte att blunda för det som händer och jag vet inte om det ens är rätt att göra det..? Att synliggöra och reagera, agera, är kanske det bästa för att kunna förändra? Men det blir mycket sorg i hjärat :-(
Jomen visst, synliggöra, reagera och agera, som att engagera sig i såna där idiotiska utvisningsfall, det är helt rätt om man orkar! Och att, som du, kämpa för barns rätt att bli behandlade som människor och att få lära sig hur vi ska leva i fred med varandra här i världen, det är toppen!
Men skicka runt videofilmer av sånt som redan hänt, som man inte kan påverka, det tycker jag är en otäck form av frosseri.
Ja Stilla, jag håller med dig, när det blir en sensationslystnad kring tragedier då svider det i hjärtat. Som att det onda tar omtag på nåt vis. Men jag tror inte det är så mycket baktankar kring såna här filmer som florerar, utan mer nåt som bara görs.
Usch, idag dog en flicka efter att ha fått en gravsten över sig. Så otroligt tragiskt och onödigt så man blir ledsen in i märgen :-(
