Medaljens baksida

Det finns ju en baksida på varje medalj, och den fantastiskt goda chokladkaksbit som jag blev bjuden på igår när jag hälsade på min praktikplats innehöll tyvärr kolisar. Som mitt arma huvud inte gillar, så idag fick jag ett högst ovälkommet migränbesök. Vi var på familjedag vid skolan, solen sken och pang så bara kom det. Tur att momma bor nära så jag kunde skynda in till henne, få ett par diklofenak och sen däcka i hennes säng. Efter en par timmars sömn kunde jag se och prata igen (jag har en jätteknäpp migrän som ger syn- och talrubbningar) men fortfarande ikväll känns det som om jag gått en runda i boxningsringen...

När jag kvicknade till var det dags att traska över till Bea som fyller 21 härliga år idag! Hon och Rickard bor bara några dörrar från momma nu och de har fått så himla mysigt i sin trea. Filip hämtade hem Becka också så hon var med, och Paula och Johan kom också. Så det blev rätt fullt i trean ;-). Jag tror presenten från oss blev uppskattad - hon fick en one piece som passade henne perfekt! De bjöd på en suuupergod smörgåstårta, tänkte det var lika bra att göda kolismonstret en gång för alla men nu ska det inte bli mer på ett tag, så de så!

Fick mig i alla fall en liten prommis efter kalasandet, det var ljuvligt ute och verkligen vår i luften. Jag och Becka traskade hem, man får passa på att rå om henne när hon kommer hem. De tre små är lite möra efter all frisk luft. Från den ofrivillga husarrest vi haft på grund av kyla och magsjuka under senaste veckan till flera timmar ute sätter sina spår. Sen är de ju för roliga - nu till middan skulle jag överraska dem med lite cocacola till maten, för vi brukar aldrig ha det just till mat utan i så fall efter maten när det är lördag. Men då vi hade hemma efter allt magsjukekurande ville vi bjussa dem på lite "lyx". De förväntade applåderna och ovationerna uteblev, Alice sa: va, ska vi dricka COLA (och det var inte en glad fråga utan mer skeptisk ;-) och Frida skyndade sig att säga: vi kan väl få mjölk eller vatten istället? Så ibland tror jag vi vuxna tror att barnen vill ha nåt annat än de verkligen vill... Colan åkte in i skafferiet igen, haha!

Nu ser jag fram emot en lugn kväll utan skallebank, jag tror det är sista melloomgången och förhoppningsvis är det bästa startfältet hittills. Annars får vi nog se en eurovision utan svensk medverkan i maj, är jag rädd. Men smaken är som den berömda baken och det är väl tur det!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0