flytt av blogg...


Det MÅSTE inte vara tråkigt att plugga :-).
.



Här, i Björnrike, ska jag och mina c-uppsatskombattanter Johanna och Malin vara resten av veckan och skriva vår uppsats! Här kan vi snacka om att förena nytta med nöje :-)
.

5. dec, 2011




3

2 kommentarer

.

Tjuvarnas jul..


Andra advent. Smaka på det Här i vårt lilla hus har julstämningen varit på topp - snön har dalat, barnen har bakat julgotta och nu är det julkalendern på tv. Årets julkalender - Tjuvarnas Jul - är toppen, ungarna älskar den. Spännande, rolig och med redig julstämning där med. Högsta betyg från barnen Filipsson!



Men. Läste några insändare i Aftonbladet och där var det några föräldrar som ondgjorde sig över att tv nu minsann lärde barn att stjäla. Suck och stön, vad trött jag BLIR . Ska vi börja lägga över fostringsansvaret på tv nu? Räcker det inte med att skola och dagis ska vara de som fostrar barnen - för DET är det många som tycker, kan jag lova. Hur är det med oss föräldrar, egentligen? Var kommer vi in i bilden? Hm, är det inte VI som ska fostra våra egna barn?



Eller..?
.

4. dec, 2011




4

2 kommentarer

.

Finfredag!..


En perfa fredag. Nystädat hus. Massor av värmeljus. Bullbaket till julmarknaden klart. Svenssonmiddag (=tacos, såklart) och nöjda barn som helgar till bolibompa. Kan inte bli så värstans mycket bättre...:-)






.

2. dec, 2011




0

Skriv en kommentar

.

Juholt går också på toa..


Haft en superduperbra träff med handledaren idag, så nu känner jag mig peppad inför skrivandet som stundar till veckan. Utan att ljuga kan jag väl säga att det känts lite trögt med c-uppsatsen, det tar sån tid att få in alla intervjusvar och så har jag gruvat mig för vilka teorier vi ska använda i skrivandet. Men allt kändes som sagt mycket bättre efter träffen idag, det är väl den funktionen en handledare ska fylla . Sen träffade vi lite klassisar också, och det saknar man ju när mesta tiden tillbringas hemma. Uj, hur ska det bli sen då, när skolan är slut? Gruvar mig lite redan, faktiskt...



Annars är jag lite trött, Frida och jag har varit vakna inatt - hon hade något så otäckt och ovälkommet som örvärk och DET är inte lätt att bara ignorera. Tillika är jag själv såklart fortfarande förkyld och det är ju inte direkt uppiggande...Så det blir nog en tidig kväller i kväll, ska se sista avsnittet av Bonde söker fru sen blir det till att skalla bolstret .



Som avslutning på skoldagen mötte jag och Johanna mr. Juholt när han var på väg på skoltoan! Jädrar att jag inte hade kameran redo, inte varje dag det nalkas kändisar på universitetet. Fast han kanske inte hade uppskattat att bli fotad vid toan, vid närmare eftertanke .



Och imorrn är det första december och första luckan i kalendern får öppnas. Kan säga att jag har tre

Hej då blog.se!

Nu beger jag mig "hem" till min hemsida igen, varmt välkommen dit!

http://www.sexbarnsmamma.se/10912064

Ansiktsboken!

Så har jag då gått sta och blitt förkyld och känner jag min kropp rätt (och det borde jag ju göra efter dryga 40 år...) så kommer jag att gå här och nysa och snora i veckor. Suck. Man ska akta sig för vad man önskar, men ibland - IBLAND - önskar jag att jag kunde bli rejält förkyld med feber och annat som hör till och sen frisk efter ett par, tre dagar. Men jag har den här långdragna, feberfria varianten som är just långdragen...

Tvingande iallafall iväg mig själv och Cera på en skogstur på förmiddan, ljuvligt vinterväder och glad hund som älskar snön! Lyssnade på Morgonpasset medan jag gick - för övrigt ett favvoprogram hos mig! - och i morse handlade det om facebook och andra digitala medier och hur olika vi förhåller oss till det. En beteendevetare var med och hjälpte till att reda ut begreppen och jag tyckte det var jätteintressant!

Det är ju så olika hur vi använder t ex fejjan, det finns ju faktiskt de som inte använder det alls och andra som mer eller mindre lever sitt liv genom det. Jag tycker facebook är en fantastisk uppfinning och är överlycklig över att det finns, jag har hittat så många av mina gamla vänner, håller kontakt med släkt och vänner, får massor med ny och viktig information länkat till mig där, håller koll på födelsedagar - ja, jag har svårt att tänka mig att vara utan facebook faktiskt.

Sen är det olika hur man väljer sina vänner också - jag har många "vänner", eller bekanta kanske skulle passa bättre för vänner med alla kan jag inte säga att jag är - och har inga problem alls med det. Andra väljer att "bara" ha sina riktiga vänner som vänner och rensar sina vänlistor med jämna mellanrum. Det är fint att man kan göra hur man vill, men jag tycker det är enklare att ha kvar mina bekanta, gärna skaffa fler, och sen kan man ju alltid välja vilka man vill läsa och kommentera :-)

Nåt annat som är olika är såklart hur mycket man väljer att skriva (och läsa).

En del tycks använda fejjan som klagomur, det gnälls över allt från väder till vänner, från jobb till mat. Lite tröttsamt och kan ta energi, men det vägs ofta upp av de som alltid är översvallande lyckliga och bara skriver om glädje och kärlek. Ganska tröttsamt det med i längden, för vem har det så? Men visst vill vi ge en lite förskönad bild av den vi är och hur vi lever, så funkar ju bloggandet också. Det är jag den första att erkänna. En del väljer också att lämna ut det mesta om sitt liv och det kan också vara lite svårt att värja sig mot. Men det fina i kråksången är att man gör som man vill! Många skriver aldrig något själv utan är "smygare" som läser men inte ger sig tillkänna. Medan andra slår knut på sig själva för att få till underfundiga inlägg som inte ska likna nåt annat. Och det är ju den här variationen, mina vänner, som gör fejjan så himla BRA tycker jag! För det speglar ju livet och hur vi är, tänk om vi alla vore lika och skrev på exakt samma sätt. Boooring...

Jag tror facebook kommer att bli en lika självklar del i vår vardag som telefonen, mobilen och mailen. Om det inte redan är det. Jag tror vi kommer att lära oss hitta en bra balans i användandet av fejjan också, även om inte alla är där än. Nu grunnar jag bara på det här med twitter. För där är jag inte än. Vilket så många andra är. Kanske nåt att kolla upp...



Fridas femårsfirande i bilder!

På själva födelsedan hade Frida hela sin femårsgrupp - SUPERLIGAN - hemma på fest!






Sen firade vi i familjen Frida efter några dagar, när det blev helg och alla kunde vara med, Paula stod för tårtskapande och bullbakande:



Momma och Rickard i stilstudie..:






Alice hjälper syrran med tårtan:


För att förbränna urgoda maten och fikat satte Bea och Frida igång med att smälla ballongerna:

Sen blev det lite rock band:


Och såklart bilbanetävling - Fridas önskepresent var en bilbana (till pappas stora förtjusning ;-)


Men inte bara bilbana, en docka med hundar, ett riddarset och lite till blev det också;


Det tar på krafterna att fylla fem..:


Nästa födelsedag är om tre veckor, då har vi en tös som fyller 17. Herreminje.

Snön ligger inte vit på taket och nästan hela huset är vaket...

Trots att allt julpunt är framme och julen planeras för fullt så är det svårt med den riktiga stämningen när snön inte behagara komma. Inte för att jag vill ha metervis och snorkallt, men nog vore det bra mycket trevligare med vitt och ljust ute än det här gråa och smutsiga. Och barnen längtar ju såklart - vinter är snö, så är det bara! Inatt har vi haft en liten visit av Berit, jag vaknade av att det stormade rätt rejält i presenningen som ligger över utemöbeln. Ja, Berit är den här stormen som drar över Sverige. Undrar just varför alla stormar och orkaner har kvinnonamn..?

Veckan har annars varit fylld av kalasande och lite pluggande. Frida har äntligen fyllt sin fulla lilla hand, och hon hade hela sin femårsgrupp Superligan här! Ett härligt gäng med ungar, 2006:orna är en fin årgång :-) Idag ska vi i familjen fira våran minsta knopp, Rickard och Bea kom hem igår för att kunna vara med. Så Frida väntar redan på kalas nummer två, så det blir nog en lååång dag för henne, för vi måste ta firandet när Becka jobbat klart på fiket.

Det finns inget bättre än att ha alla barna hemma, igår var det mycket lek och bus - Frida ska ju brottas och boxas med storebror, sen skulle det byggas lego och spelas tv-spel och när de små lagt sig blev det mer spel men då slocknade mor i huset (moi...) och missade rappakaljafighten som visst vanns av Rickard. Kanske orkar jag vara med ikväll och vinna :-)

Tre dagar med plugg har jag hunnit med också i veckan, två av dagarna var vi hos Malin i Njurunda och då passade jag på att sova över hos Bea och Rickard och en dag kom Malin och Johanna hit. Vi har inte kommit så värstans långt i själva skrivandet men intervjuande och läsande tar längre tid än man kan tro. Intressant är det iallafall - ett relativt nytt område där all forskning och alla rapporter är så gott som dagsfärska.

Nej, nu är det nog snart dags för lite frulle här, gäller att grunda bra så att Paulas tårtor och fikabrödsbak landar fint i eftermiddag!

Fixelifix!

Klockan är sju och jag har varit uppe i tre timmar. Helt knasigt. Jaja, det får bli tidig kväll hos Rickard och Bea - jag ska sova där eftersom jag, Johanna och Malin ska c-uppsatsskriva i dagarna tvenne. Mys, både med det ena och det andra :-)

Helgen har gått gaaalet fort, vi har möblerat om, städat och fixat jul både ute och inne. Jisses, vilket projekt men NU är det klart och det känns hur skönt som helst. Eftersom veckan som kommer blir fullspäckad var vi tvungen att göra julen lite tidigare än vi brukar (eller inte, vi BRUKAR vara snabb...). Frida fyller ju fem och ska ha kalas, jag är borta två dagar och Filip blir borta två dagar och sen vipselivips är det ju helg igen och med den första advent. Och DÅ vill jag inte ha allt kvar. Det har jag inte nu heller :-)

Såhär såg det ut i går morse när jullådorna kom in i köket:



Djupdyk ner i lådorna:


Och i morse vaknade jag till det här - mys!


Nej, nu är det dags att fixa lite frulle och sen kör veckan igång med dunder och brak!


Utmattad?

Helg igen dårå. Fredag måste vara veckans absolut bästa dag, en hel helg kvar och alla lediga. Sen har jag ju med åren lärt mig att gilla söndagar också, kan inte förklara varför. Känner mig lite som I-or just på söndagar. Och söndagen som kommer hoppas jag att vi är klara med omflyttning av rum och adventsstädning. Tänk att vi alltid ska komma på att göra allting liksom samtidigt...

Kanske skulle jag bara ligga ner som en dö sill och pilla mig i naveln? Var till tant doktorn i veckan då min hjärtklappning slog alla rekord, men min tant doktor trodde att jag är utmattad. Hm, för mig är utmattad nån som har sprungit typ en mil eller mer och stupar på mållinjen och kräks av ja, just utmattning. Men hon förklarade så pedagogiskt och fint att utmattad kan man var under flera års tid - om man hela tiden tutar och kör, tutar och kör utan att lyssna på kroppen när den säger BROMSA BROMSA. Och jo, det låter ju lite som jag det då. Men problemet är ju när man gör saker man tycker är så himla kul hela tiden - vad ska jag då bromsa liksom? Och det var just det hon sa var det tyyypiska för utmattade människor - de har helt enkelt för roligt för sitt eget bästa! Och jag skulle absolut icke en sekund bland ihop utattad med deprimerad (för DET är jag då rakt inte alls, hade hon sagt det hade jag gått därifrån!).

Ja, vad vet jag. Kanske är jag utmattad eller har varit. Jag vet inte. Men jag måste liksom leva mitt liv som det är. Och att plugga kräver ju sin kvinna, det är svårt att bara slarva bort det. Inte kan jag välja bort familjen heller. Inte djuren. Kanske städningen då. Men näe, då skulle jag inte heller må bra.

Men just nu känner jag mig ALLT annat än utmattad. Snarare helmättad - har ätit så magen står i fyra hörn. Entrecote, hemgjord bea och till det blomkålsmos. Allt serverata av darlingen. Mums filibaba. Och nu jäser vi i soffan till Idol, än så länge imponerar ingen av dem.

Kanske är de lite utmattade de också vid det här laget ;-)


Lite morgonbitsk?

Tänk att jag tänker "äntligen får jag kliva upp" när klockan visar sex. Det är liksom den gräns jag dragit åt mig själv, tidigare än sex är inte helt okej att kliva upp om man inte är tvungen. Men så klick, slog klockan om till sex och jag fick kliva upp, fixa kaffe och sätta mig här vid datorn, surfa runt lite, fundera, lyssna på lite musik och vakna till liv.

Läste lite aftonbladet, som jag brukar på morgonkvisten, och kan inte låta bli att bli lite, bara lite, irriterad på årets Så mycket bättre-artister (som inte alls är lika bra som förra året :-( ) som tycker det var så heeemskt jooobbigt med inspelningen.

Helleeeeguuu, dom var visst tvungna att kliva upp åttaaaa på mollooonen, uhuhuuuuu... Välkommen till verkligheten, skulle jag vilja säga till dem :-) Tycker de verkar ha lite småhybris lite till mans. jag kan inte låta bli att bli lite extra irro på allas favvo Laleh - hon sjunger ju hur bra som helst, helt egen ton och allt - men annars verkar hon göra allt för att vara sådär "mysko speciell" och utstuderat "magisk" liksom.

Nämen hallå, jag tror jag måste ta en till kopp kaffe, humöret behöver visst piggas upp :-)

Minnet blev hemma...

Äh, var irriterad jag kan bli på mitt arma minne som bara låter bli att samarbeta... Jag och Oline tog med oss Cera ut i skogen, härligt frostigt och lite skymning och kameran i högsta hugg. MEEEN kameraminnet hemma då. Så kameran fick hänga på magen som ett tungt halssmycke och alla fina foton blev oknäppta. Knäppt! Nu blev det inte så lång prommis för Cera hörde nåt i skogen, morrade och ställde sig och glodde in i skogen och då tyckte jag och Oline att det var lika bra att gå hemåt ;-) Respekt men inte rädsla är väl vettigt i skogen.

Skönt var det att komma hem och få tända lite ljus och värma tårna.

Messade med sonen också, besviken var han för han hade förlorat denna sin första boxningmatch. Fem poäng i från, för mig låter det som på gränsen. Han klarade iallafall diplomgränsen med råge, så nu tror jag det är fritt fram för honom att boxas på :-) Jag är galet stolt över honom, nästa gång ska jag sitta och kolla på om nerverna pallar för det. Boxning är ju inte precis schack...

Nu väntar en skön lördagkväll med gomat och senare Så mycket bättre. Sovit middag har jag gjort också så jag ska orka hålla mig vaken längre än till nio..;-)

Pirrigt...

Idag håller jag tummarna hårt, hårt för mig ende gosse.

Han ska boxas sin första match.

Min envisa unge. Tänk, nu är du där!


Efter solsken kommer regn...

Fredagkväll, helg, tända ljus och ro i kroppen - härligt! Haft dejt med mina uppsatstjejer idag, känns lite som att vi fortfarande är ute i och svävar lite men jag är säker på att saker och ting kommer att falla på plats till veckan. Spännande :-)

Har suttit och kollat Idol, lite roligare nu när de inte är så många kvar tycker jag. Min favvo är Moa, tycker hon är speciell och egen på alla möjliga vis, men ikväll var hon lite "blek" och det går inte - de är så många braiga i år. Sen blev det Hellenius hörna och många skratt, framförallt när gamla klipp från filmen G (TRETTIO år sen! TRETTIO..! Hur gammal är jag?!?) och ännu roligare blev det såklart när de hade skojsat till det med G - för Gamla, haha, ja man kan ju inte annat än säga att Uggla bjussar på sig själv iallafall :-D

Men efter solsken kommer regn, och det blev då en jäkla deprimerande regnskur när nyheterna började... För ett par veckor sen var fina landet Sverige med migrationsverket i spetsen på väg att kicka ut en nästan hundraårig, sjuk, ensam kvinna till sitt hemland där ingen fanns att ta emot henne och nu är det ett barn, en sextonåring föräldrarlös kille som ska bort. Han passar visst inte in. En kille som inte minns sitt hemland, som inte kan sitt modersmål och som bor i en fosterfamilj här. HELT sjukt, jag blir så arg, arg, arg!

http://www.nyheterna.se/1.2359208/2011/11/11/mamman_forsvunnen_da_utvisas_han

Jag fattar inte hur det kan bli såhär. Först mister han sin familj och sen när han väl fått en ny, ja då ska han mista den också. För att... ja, vaddå? Det kan inte finnas en enda vettig orsak till detta.

Helt galet :-(

Mums!

Ojoj, mätt i magen - jag och darlingen har varit lite internationella och ätit sen middag till Bonde söker fru. Mums filibaba, jag är lyckligt lottad som har en privat kock ;-)

Chorizo, stekt ost, beasås, stekt tomat och lite räksallad. Till det ett glas rött. Sämre kan man ha det, va ;-)


Så nu kan jag ut och hugga ner ett hektar skog. Eller fortsätta titta på tv... Hm... Blir nog vid närmare eftertanke slutet på Bonde söker fru och efter det lite Grey´s anatomy. Som sagt, sämre kan man ha det!

Hade egentligen tänkt skriva lite om hur lätt det är att vara den som hatar och är dissar än att vara den som hissar och står emot. Men det får bli ett annat inlägg. För nu måste jag jäsa :-)

"Socialen..."

Hm, nu sitter jag här och funderar på om jag ska eller inte ska skriva om det här men jag gör det nog ändå. Som jag tidigare skrivit här (och som säkert alla andra bloggare och dagboksskrivare känner igen sig i): jag rensar hjärnan så bra när jag skriver, och gå och grunna på saker och inte få ur sig de, ja DET är inte bra ;-)

Kvällens, och senaste veckans grunnande, handlar om "socialen" och omhändertagandet av barn. Jag tänker INTE gå in på det fall som det pratas om, alla vet säkert vilket jag menar, utan mer generellt. Det vore väl fint om det fanns ett facit, en mall, ett färdigt koncept att följa när det gäller anmälningar om barn som far illa och hur man ska hantera det, eller hur?

Omhändertar "socialen" ett barn kan det låta "men HUR kan de göra så??? bara ta ett barn sådär???" och omhändertar socialen INTE ett barn "men varför GÖR de inget??? hur kan de låta barnet vara KVAR där???". Jag har egentligen ingen rätt att ha så mycket åsikt om det här, jag ÄR ju för sjutton inte ens socionom än, jag har bara en massa teori och väldigt lite praktik att luta mina funderingar kring. Men jag vet att det är ett yrke som sällan får folk att jubla, det finns mycket motstånd mot "socialen".

Att det faktiskt är så att "socialen" jobbar för att ha barnens bästa för ögonen hela tiden och inte kan och får låta bli att agera om det finns barn med i bilden, ja, det är ju såklart lätt att glömma bort när föräldrar känner sig kränkta och missförstådda. Men i min lilla studiesocionomvärld är det bättre att göra ett omhändertagande för mycket än ett för lite. Även om föräldrar känner sig kränkta och missförstådda.

Men vem är jag att tycka, och jag har full förståelse för att de flesta av er inte tycker som jag.

Det jag önskar är att "folk" och "socialen" skulle kunna jobba med mer förståelse för varandra, inse att det inte BARA finns svart eller vitt - allt är inte precis så som det verkar vara, alltid.

Jag hoppas och tror att jobbar man som socionom, ja då vill man inget hellre än att göra rätt, göra bättre, hjälpa till. Även om det inte är så himla lätt alla gånger. Kanske finns det människor som inte passar för just det yrket, precis som med andra jobb. Men jag tror att just de personerna kommer att jobba med andra saker efter ett tag. Som socionom är man själv nästan det enda verktyg man har, då gäller det att verktyget vårdas och används på rätt sätt.

NU ska jag ägna mig åt nåt så hjärnbefriande som Ensam mamma söker. För sen ska jag läsa en rapport. Om jag ska bli klar för att jobba på "socialen" gäller det att inte ligga på latsidan ;-)

Nu kan jag andas igen!

Såhär har jag haft det i veckan:



och hur illa det än kan låta så har tentaångesten blivit värre med åren... ju mer jag läst - destom mindre har jag kunnat... ingen bra kombo, kan tyckas.

Som tur är har Filip varit föräldraledig så att barnen fått ett bra höstlov när jag bara haft tentaeländet i huvudet. Vädret har också varit samarbetsvilligt, med många plusgrader så har de kunnat vara ute mycket och det har såklart underlättat för mig att få sitta i köket i fred. Men så klockan åtta i morse var det dags att äntligen få skriva och jag var klar snabbt, så när jag suttit de 45 minuter man måste sitta, for jag hem och där hade Filip precis helgstädat klart - lovely!

Nu har han och Mona tagit kidsen och åkt på bibblan, själv ska jag försöka vila bort spänningshuvudvärken så jag blir en trevligare sambo och mamma :-)

Så från bilden ovan till detta - fötterna på bordet, en kopp kaffe, lite surfande och "ett hus på landet" på tv, sämre kan man ha det:



(Jo, jag tror jag grejade tentan. Känns sådär halvbra iallafall)


Så smet jag hit en snabbis...

Oj, tidsomställningen stökar till det lite i lilla huvet, det kommer att bli en lååång dag... till råga på allt så vräker regnet ner och det är söndag också = tv- och datafritt härhemma. Så jag smyger åt mig lite bonustid här nu eftersom jag legat och dragit mig ovanligt länge i sängvärmen. Vilket var skönt kan jag lova :-)

Annars är det mest plugg för min del, på fredag är det dags för tentan i vetenskapsmetod, usch vad gruvsamt det känns. Men har jag tur så är det sista salstentan jag gör, för efter den här kursen väntar c-uppsats och sen praktik hela våren. Och efter det är det sista!!! terminen och då gäller valbara kurser, och vad jag har förstått så är flera av dem upplagda med hemtentor vilket hårt gillas av mig :-)

Så min vecka kommer att fyllas av tråkplugg medan resten av familjen har höstlov. Suck. Lite avis är jag på dem, ska erkännas...

Nej, nu är det dags att stänga av elektroniken fram till ikväll. Ska börja med att hämta kära mamsen och gå med henne på minneslunden, idag är nämligen pappas födelsedag.

Han skulle ha fyllt 81 år idag. Vi skulle ha firat honom med gräddtårta och sockerdricka och kanske hade han fått en ny, rutig skjorta och såklart en massa teckningar av barnbarnen. Han skulle ha trollat och retats med de små och skrattat högt, sen skulle han nog ha skäggat dem lite också. Och mig hade han kramat om med en arm, lite sådär över axlarna och titta på mig med glada och stolta ögon och sagt att jag gör det bra som kämpar på med skolan.

Så levande minnena av honom är trots att han varit död i sex år nu.

Grattis paps <3


RSS 2.0