Vad skulle du ha gjort?
En mamma lämnar sina barn och går in i en affär, strosar runt och ungarna utanför skriker och gråter. Affären ligger nära vägen och äldsta barnet är inte mer än fem år. Personalen i affären reagerar och kunderna reagerar och till slut går så mamman ut till barnen, med en irriterad knyck på nacken.
Fem minuter senare står samma små barn utanför ännu en affär, ingen mamma i sikte. Ett av barnen gråter hjärtskärande, tårarna trillar och kinderna är röda och kalla. Många går förbi och muttrar, andra lägger huvudet på sned och mumlar "stackars små...". En går fram, sätter sig bredvid den lilla som gråter och frågar vad som är fel. Det enda den lilla kan säga är m--aaa--mmmm-aa-aa medan hon hulkar och snoren rinner. Det äldsta barnet viskar blygt att mamma är inne på affären. Så kommer då mamman ut och undrar vad som är fel.
-"Din flicka är ledsen och undrar var mamma är, jag trodde barnen hade gått vilse..."
-"Äh, hon är INTE ledsen, hon bara söker uppmärksamhet, sån där är hon jämt, jäkla surunge!"
Varvid hon tar barnen och går. Flickan gråter än, men lite lugnar och har stoppat tummen i munnen.
Kvar står jag. För det var jag som stannade där när jag såg den gråtande flickan, jag var inne i den första affären också. Jag blev så chockad och ställd över mamman nonchalans, brist på empati för sitt ledsna barn och ARG efter några sekunder, men då var familjen redan borta.
Varför gör man såhär? Hur kan man lämna så små barn utanför en affär? HUR kan man låta bli att bry sig om sitt uppenbart förtvivlade barn? Och vad skulle jag mer ha gjort? Vad skulle du ha gjort?
:-(
Tja,har varit med om typ samma...och i vår lilla by misstänker jag oxå att det är samma moder...tyvärr.bedrövligt och oansvarsfullt...bara att beklaga att dessa barn blev skapad av en sån omogen qvinna...OCH var är fadern? Det kan man undra..
Usch, Mia. Sånt gör mig så himla himla ledsen. Barn som far illa skär i hjärtat. Du kommer ju möta det i ditt jobb massor, jag ser det emellanåt också. Det gör så ont så ont. Man tänker på sina egna fina barn, som man gör allt för. Det går inte att beskriva. Men min mamma, som jobbat som polis i 30 år och sett mycket, brukar säga, man kan inte rädda världen. Och så är det nog tyvärr. Överallt finns dessa barn. Du gör massor för dina barn, för andras barn och du bryr dig! Visar kärlek, empati och förståelse. Men du kan inte rädda världen. <3 STORA KRAMAR, Anna
ja vad fasiken hade man gjort?
Jag blir förvånad över att inte fler stannade!
Vet du namn på modern?
Påpeka din oro i förskolan( om du har samma...)
anteckna alla gånger du ser saker som är fel kring de abrnen
Visa att du bryr dig till barnen!Då kanske de kommer till dig när den dagen komemr---
Som Anna skriver- Man kan itne rädda alla tyvärr, men kan man rädda en så är det gott nog!
ja vad fasiken hade man gjort?
Jag blir förvånad över att inte fler stannade!
Vet du namn på modern?
Påpeka din oro i förskolan( om du har samma...)
anteckna alla gånger du ser saker som är fel kring de abrnen
Visa att du bryr dig till barnen!Då kanske de kommer till dig när den dagen komemr---
Som Anna skriver- Man kan itne rädda alla tyvärr, men kan man rädda en så är det gott nog!
haha vad tjatig jag avr då?
Tvät he som jag är då så är första tanken en rak höger...men då hade ju jag varit ännu sämre! ja jag vet inte vad man ska göra! införa föräldrautbildning för att överhuvudtage få skaffa barn kanske?
Tack för kommentarer, känns fint att veta att det finns så många som bryr sig om barn som inte är ens egna!
Anonym: jag tror och hoppas det finns en pappa som bryr sig. Om han får chansen. Det är bra om fler reagerar om samma sak händer igen, jag tror det är det allra bästa både för mor och barn.
Anna, du kloka fina Anna <3 visst är det så, kan jag hjälpa en enda unge är jag glad. När jag kom hem var jag tvungen att krama om mina egna tjejer hårt, hårt och blinka bort tårarna...
Åsa, det gör inget att du är tjatig ;-) Tyvärr vet jag inte så mycket om mamman och inte var barnen går i förskola heller. Jag lovar att hålla ögonen öppna och bangbar inte för att säga till igen. Och igen. Och igen...
F - det är tur jag inte är lagd åt rak-höger-hållet ;-) då kanske jag har valt fel utbildning..! Men visst är föräldrautbildning TOPPEN. Om man bara fick föräldrarna att gå den...
Jag blir så arg och så ledsen då jag hör sånt här. Det lilla barnet söker tröst och uppmärksamhet hos mamman, men får bara arga rösten och blir ignorerad tillbaka. Inte konstigt att flickan gråter och är förtvivlad, det är ju hennes sätt att reagera på att mamman inte gör nåt och inte ser henne!
En annan tes är att det lilla barnet blev oroligt när mamman "försvann" eftersom det blev lugnare när mamman var tillbaka igen och flickan tog till tummen i munnen. Kanske barnet utsatts för en tidigare separation med mamman och var rädd att hon inte skulle komma tillbaka? (bara en "socionomtanke" som dök upp)
Även om det känns som att det är djupare än så, kan vi inte konstatera att dessa barn ständigt blir behandlade så här. Även om man gärna känner så.. Det är så mycket faktorer som spelar in och som kan vara orsaken, så man man måste ta reda på det innan man kan konstatera deras verklighet.
Men man blir ju helt klart jä*ligt förbannad på hur föräldrar kan behandla sina barn. Jag fattar inte hur man som förälder kan bete sig såhär! Men jag vet inte om du kan göra så mycket Mia, vet inte hur mycket "grund" som behövs för att anmäla. Men samtidigt så bör man anmäla då man misstänker, man måste inte veta. Så den bedömningen får man väl göra själv antar jag.
För det är ju faktiskt inte upp till allmänheten att avgöra om barn far illa, utan det är upp till socialtjänstens att utreda om barnet är i behov av stöd och hjälp :)
Dit kommer vi själva om 2 år Mia ;)
Oj, sorry för att det blev så långt!
Inte sorry för långt inlägg, det är bara roligt att läsa andras funderingar Lilla Fridolf :-)
Du må tro att jag funderar mycket fram och tillbaka, och jag är inte klar än.
Tack för dina tankar!
