Ritch, ratch.

... sommaren bara fortsätter och fortsätter, och det gör klådan med!

Skulle kunna skriva en liten dikt om det där tror jag, men ska bespara er det ;-) Var till farbror doktorn igen i går då, en till rynkad panna och lite tuggande på en penna och så en remiss skriven till neurologen. Plus ett recept på tavegyl. Alltid något... Tavegyl är en klådstillande tablett, tog en igår när jag kom hem och voilà - det slutade faktiskt att klia på stört! Nackdelen var att jag somnade som om jag fått dubbel dos narkos. Jag är väl extra "känslig", tar knappt en alvedon så kroppen fick väl en smärre chock ;-). Tyvärr höll inte klådstillningseffekten i sig längre än ett par timmar, men det var ljuvligt att inte känna ett enda kli under den tiden åtminstone.

Idag är jag så trött, så trött, jag tror det är tavegylen som spökar trots att jag inte tagit nån sen tre i natt. Varje steg är som att bestiga K2, allt känns jobbigt. Trist. Tog mig i alla fall iväg och badade med töserna och Cera borta på dammen förut, till och med JAG badade! Första doppet för i år :-) och det var ljuvligt. Cera fick simma med mig lite, hon blir lite skraj när hon tappar fotfästet så hon slår med frambenen så det stänker, men jag höll en hand under hennes mage så blev hon lugnare. Är det lika fint i morrn och jag är piggare (jo, jag SKA vara det) så ska jag ta med henne på en simtur då med.

Just nu är jag solo här hemma, inte så vanligt. Filip och de små har åkt till svärisarna, för lill-Filip skulle visst ha nån sorts fest där :-) och de två stora tjejerna är ute på fredagsgalej. Jag slänger mig i soffan och zappar lite tv. Helt okej!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0