Konservering
Tänk, jag får vakna till ännu en solig dag - de här vackra dagarna radar upp sig som pärlor på ett halsband. Det var ju det här jag nästan längtade mig sjuk till i vintras när det var som tuffast tempo i skolan. Och nu är jag här och har liiite svårt att carpe diem men jag försöker verkligen påminna mig ofta, ofta. Vi har hamnat i en härlig semesterlunk utan stress och måsten, vädret gör att dörrarna står öppna här nästan dygnet runt och nästan alla måltider äts på uteplatsen. Det blir minimalt med disk och tvätt (papptallrikar och värme hjälper till där) och jag skulle vilja konservera de här dagarna för framtida behov :-)
Igår hade vi en härlig "barndag" med en massa goa extraungar som var här och lekte. Så för mig blev det mycket fniss åt härliga kommentarer och lekar, som min vän Jannika säger: barn är humor! Det känns fint att få vara med och skapa fina minnen åt barnen, såna de kan konservera och plocka fram när de blir vuxna och en massa måsten, krav och plikter tynger deras axlar. Som jag själv gör.
Innan vi somnade igår, jag och Filip, kollade vi på en dokumentär om Queen. Jag har väl inte varit nåt megafan men dokumentären var bra och de har gjort en massa bra låtar, främst var det väl Freddie Mercury som stod för det. Han var en person som levde sitt liv i 180 och hade full gas hela tiden och kanske är det så med människor som lever sitt liv i maxfart hela tiden liksom förbrukar sitt liv lite snabbare? Det är som att de har bråttom att hinna med allt under de mycket kortare liv de får. En klasskamrat till mig i min ungdom var lite så - ALLT skulle han göra och aldrig pausa, så otroligt fylld av livsglädje och lust, en människa som gjorde avtryck. Han blev bara 19 år. Det var som att han anade att han hade kort tid på sig att ha roligt.
Nej, nu ska jag ta och fylla på kaffekoppen, fundera på om jag ska ta långprommisen runt dammarna innan värmen kommer på allvar. Det enda som inte är bra med den svängen är dessa j-a döda råttor som rätt vad det är ligger på stigen, farligt nära är jag att kliva på dem också - huuu.... Det hjälper ju inte att det ligger kottar överallt också som också ser ut som döda råttor vid en snabb anblick. Det är ett minne som tyvärr är väldigt hårt konserverat i mitt minne: när jag som liten barfotatjeje råkade kliva på den död råtta. Jag kan ännu känna det där ludna, äckliga under foten och hur jag förtvivlat försökte få bort det *ryyys*. Sickna problem jag har, va... döda råttor, liksom...
Igår hade vi en härlig "barndag" med en massa goa extraungar som var här och lekte. Så för mig blev det mycket fniss åt härliga kommentarer och lekar, som min vän Jannika säger: barn är humor! Det känns fint att få vara med och skapa fina minnen åt barnen, såna de kan konservera och plocka fram när de blir vuxna och en massa måsten, krav och plikter tynger deras axlar. Som jag själv gör.
Innan vi somnade igår, jag och Filip, kollade vi på en dokumentär om Queen. Jag har väl inte varit nåt megafan men dokumentären var bra och de har gjort en massa bra låtar, främst var det väl Freddie Mercury som stod för det. Han var en person som levde sitt liv i 180 och hade full gas hela tiden och kanske är det så med människor som lever sitt liv i maxfart hela tiden liksom förbrukar sitt liv lite snabbare? Det är som att de har bråttom att hinna med allt under de mycket kortare liv de får. En klasskamrat till mig i min ungdom var lite så - ALLT skulle han göra och aldrig pausa, så otroligt fylld av livsglädje och lust, en människa som gjorde avtryck. Han blev bara 19 år. Det var som att han anade att han hade kort tid på sig att ha roligt.
Nej, nu ska jag ta och fylla på kaffekoppen, fundera på om jag ska ta långprommisen runt dammarna innan värmen kommer på allvar. Det enda som inte är bra med den svängen är dessa j-a döda råttor som rätt vad det är ligger på stigen, farligt nära är jag att kliva på dem också - huuu.... Det hjälper ju inte att det ligger kottar överallt också som också ser ut som döda råttor vid en snabb anblick. Det är ett minne som tyvärr är väldigt hårt konserverat i mitt minne: när jag som liten barfotatjeje råkade kliva på den död råtta. Jag kan ännu känna det där ludna, äckliga under foten och hur jag förtvivlat försökte få bort det *ryyys*. Sickna problem jag har, va... döda råttor, liksom...
Kommentarer
Trackback
