Hej och hå! 2011-04-23

2011-04-23

Vilket väder påsken bjuder på! Idag har det varit runt tjugo grader i skuggan, nästan helt vindstilla och man ser att börjar gro lite här och där. Krattningen är KLAR, en mycket skön känsla. Stålmomma kom ner i dag och rafsade lite hon med, jag ber att jag fått ärva hennes gener. Och kära svägerskan Mona har varit här och krattat hon med, nu är jag säker på att jag skrämt henne för all framtid vad gäller hustankar ;-). Jag älskar verkligen våra pilträd- och buskar, eken, lärken, björkarna och allt annat vi har här på tomten men de lämnar lite väl mycket spår kvar efter höstömsningen... I morgon blir det påskbrasa på ängen, vi får hoppas att vädergudarna är lika vänligt sinnade som de varit de senaste dagarna.

Har hunnit med ett migränanfall den här veckan också, och det var det värsta av dem alla. För första gången blev jag riktigt rädd, trodde nästan att det var nåt annat fel på mig. Jag tappar alltid synen mer eller mindre, ser bara lite halvdant och massor av prickar som snurrar framför ögonen. Så jag insåg rätt snabbt att det var att krypa till kojs, det var på kvällen så det passade ju bra för omväxlings skull. Men så slutade min synrubbning och jag såg allt som vanligt igen, så jag tänkte att jag skulle läsa lite för att slappna av. Men! Då kunde jag inte läsa... jag fick inte ihop orden, jag försökte ljuda mig fram med min hjärna fattade inte vad det var jag höll på med. Inte ett ord fick jag till. Jädrar, då blev jag rädd. Ensam i sängen var jag också, och inte ville jag skrämma upp Filip heller genom att ropa dit honom. Så på nåt vis somnade jag väl ändå och vaknade efter nån timme med en sån vansinnig huvudvärk, det kändes som om det brann i huvudet på mig. Jag brukar inte få så där ont av min migrän, "bara" få tal- och synrubbningar. På nåt vis igen somnade jag om, och när jag vaknade på morgonen så kändes det som om tusen vilda bufflar trampat på min arma skalle under natten. Sen var jag kallsvettig och halvkokobäng mest hela dagen efter (det var igår, det) och idag känns det nästan helt okej. Men lite "rester" har jag kvar... Jag hoppas det var en unik migrän som inte tänker hälsa på igen.

Sista uppsatsen för kursen har jag så duktigt lyckats förtränga, börjar känna lite ångest över den komma krypande. Blir till att sitta måndag-tisdag och knåpa ihop några rader så att jag för lämna in och lämna den här pruttkursen bakom mig. Ingen god energi har den gett, bara frustration och suckar. Jag hoppas sista kursen innan sommarlovet blir roligare, skulle vara skönt med ett sånt avslut på terminen.

Till veckan fyller min lillplutt 20 år också, det är faktiskt inte klokt. Festen blir här hemma, det ska grillas och jag ska se till att vi alla dansar soldansen på fredagkväll så att vi kan vara ute. Annars kan det blir lite trångt, men finns det berömda hjärterummet så ska det nog ordna sig ;-).

Nu precis kom Filip och Agge hem, de har skjutsat Becka på hennes första extrajobb på Herrgården i Torpshammar. Hon var lite pirrig, det var länge sen hon serverade men jag känner på mig att det kommer att gå galant. Håller tummarna för att det blir mer extrajobb för henne framöver, hon drömmer om utlandsresor och sommarfestivaler...

Ojojoj, nu kommer det hungriga barn och ingen middag har de fått än. Ingen ordning på torpet..! Det blir så när allt annat ska göras också.

Gäsp!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0