Ensam på pensionatet
Sådärja, nu har luften gått ur mig en aning och jag sitter här och bara tomglor... Här är för övrigt på ett pensionat i Östersund, en härlig vardagslyx för en studerande, tidigare hemmamamma :-) Grupparbetet går bara finemang, men ju mer som blir klart desto tröttare känner jag mig. Det är en rätt stor anspänning att förbereda och framställa en muntlig redovisning på 90 minuter... Igår efter skolan fick jag besök av högst ovälkomne mr. Migrän, som tur var hade jag med mig migräntabletterna så jag kunde skynda mig att ta och mota ovälkomne våldsgästaren i grind.
Imorrn bär kosan av hem till Alby igen, längtar såklart hem men är inte sämre än att jag kan njuta av att kunna ligga i sängen och glo på TV, äta på restaurang och umgås med mina pluggavänner. Hemma verkar de klara sig precis hur bra som helst utan mig (VA? ÄR jag inte oumbärlig???) och det är ju en himla tur att jag valde rätt både i val av moder och svärföräldar :-)
Usch, just nu handlar Aktuellt på ettan om de två pojkar som hittats mördade, förmodligen av sin egen mamma. Mitt hjärta blöder när jag tänker på att de sista de två små kände innan de dog var ren och skär skräck. För den som borde vara den som värnade om dem mest, sin egen mamma... Det är en nästan omöjlig tanke men ändå händer det. Var går det fel, hur kan en mamma bli så sjuk och göra något sånt utan att någon märkt något?
Nu längtar jag ännu mer hem... tror jag måste gå och knacka på hos Malin i rummet bredvid. Lite snack och Idol på det så känns det nog bättre!
