Lejonet Christian. Och vargen.
Har precis sett programmet om lejonet Christian på tv, många av er känner nog igen honom från klippet på youtube, där han återförenas med sin människoflock efter ett år i Kenyas djungel, har du inte sett den redan så gör det, så vackert:
http://www.youtube.com/watch?v=Xr1pWzoLvT8
Det är ett så gripande möte, det GÅR bara inte att låta bli att fälla tårar av rörelse. Tänk att människan och ett vilt djur kan skapa så starka band. Kort sammanfattat handlar filmen, hela den jag såg på tv i morse, om hur två män som tagit hand om lejonet Christian i London gör allt som står i deras makt för att återföra lejonet till sitt ursprung: afrikas savanner. Mycket tid, pengar, kraft och kärlek låg bakom för att återbörda Christian till den plats han hörde hemma och slippa leva i fångenskap på ett zoo. Inte bara Christians ägare engagerade sig, utan även invånarna i Kenya och en mängd människor som värnade om lejon i allmänhet och Christian i synnerhet. Filmen slutar med att man får veta att Christian till slut faktiskt blev ett vilt lejon och att de forna ägarna säger att klippet från you tube - som setts av makalösa 50 miljoner människor! – är deras och lejonet Christians bidrag till att värna om världens alla utrotningshotade djur.
Jag tror inte det finns många människor här i kalla norr som tycker det skulle vara okej att faktiskt utrota lejon. Eller tigrar. Att både lejon, tigrar och andra rovdjur i länder som Kenya eller i något av länderna i Asien skulle få sluta finnas är för de allra, allra flesta av oss helt otänkbart. De här djuren lever i samklang med naturen, den många gånger grymma naturen (fina små djurungar slits i stycken och äts upp av hungriga lejon, rädda djurmammor blir jagade och tuggade på medan de ännu lever och så vidare…). Vi ser på naturfilmer när det här sker och tycker att det är lite läskigt, men ändå - vi förstår ju att det är så här det går till. Att lejonen tar en get av en bonde, eller en tiger äter en ko av en bonde. Tja, det är priset som får betalas för att bevara de här vackra, mäktiga djuren. Vi ser det som fullkomligt självklart att lära dessa ”u-landsmänniskor” hur man bygger staket mot vilda djur, hur man ska skydda sin boskap på bästa sätt. För vi kan och vet ju så mycket om det mesta här uppe i kalla norr… Vi betalar gärna in en slant för bevarandet av de vilda djur som finns på andra sidan jorden och hoppas och ber att våra barn och deras barn också ska få chansen att se afrikas vilda djur om de så vill på riktigt. Inte bara se bilder på dem i böcker över djur som en gång fanns. Det vore ju bara för sorgligt…
Men. Om vi snurrar till det här lite och byter ut lejon mot varg. Och Kenya mot Sverige. Hoppsan, vad händer DÅ med våra åsikter? Tycker vi att det är lika viktigt att bevara ett av våra egna vilda utrotningshotade djur? Är förståelsen lika stor över hur grym naturen kan vara – att vargen faktiskt är ett rovdjur som lever på kött och för att få sin mat måste den döda? Är det möjligt för oss att ens tänka på att försöka leva i samspel med naturen, att lära oss hur våra egna vilda djur fungerar och vad som kan göras för att förhindra vargen från att fånga våra tamdjur? Den kunskap och de åsikter vi har när det gäller hur människor på andra sidan jorden ska göra för att bevara sina utrotningshotade rovdjur försvinner på något märkligt sätt när det gäller hur vi själva ska ta hand om våra egna rovdjur. Då, plötsligt, är bössan den enda vägen ut. Då finns ingen ände på hatet och allt förnuft liksom seglar iväg, poff!
Inte ens kan vi se oss i spegeln och förstå att det är vi som är de grymma, vi som är naturens största motståndare. Vi som dödar för nöjes skull. Vi människor är väl den enda art på jorden som faktiskt dödar varandra också, utan orsaker många gånger. Vi sätter oss till doms över både djur och natur och tycker vi har rätt att avgöra vem som ska få leva och vem som ska få dö. Och då handlar det inte om att döda för att ge våra ungar mat, för överlevnad, som det gör i djurens värld. Då handlar det om att vi tycker vi är så himla kloka och smarta och överlägsna att vi kan utrota det som passar oss.
Jag skulle vilja se hur en film och vargen Christian hade mottagits här hemma i kalla norr. Det hade förmodligen blivit uppror.
Människan är en konstig prick.
Det här är inte okej...
Men det här är visst okej...
